torsdag, juni 15, 2017

Dela lika

Här är en sak jag har tänkt på när det gäller att dela lika på ansvar för familj och barn och sånt: Det gäller ta mig fan att man är på tårna båda två exakt hela tiden för att det ska hålla. Det räcker typ att man är borta en kvart för att man ska ha hamnat ohjälpligt efter, och balansen ska ha rubbats?

Gustav har till exempel varit borta i fem små ynka dagar nu.

På de fem dagarna har jag tagit emot all information om: skolavslutningen, midsommarfirandet som stundar, helgens fotbollsturnering för ena barnet, smittorna som härjar på förskolan för andra barnet, kalas tre veckor framåt i tiden för ena barnet, kalas två veckor framåt i tiden för andra barnet, tandläkartiden för ena barnet nästa vecka, playdate för båda barnen nästa vecka, önskemål om nya skor från ena barnet, önskemål om nya frisyrer från båda barnen, tiderna för mulleträffarna nästa höst, tiderna för fotbollsavslutningen nästa vecka, lite detaljer rörande tonårskillen som ska vattna våra växter i sommar, och säkert tio grejer till som jag redan tappat.

Nu är det jag som vet de här grejerna.

Nu är de mitt ansvar.

Vad gör man - har en formell överlämning när Gustav kommer hem igen, eller?

Kanske? Eller? Nä?

Det känns ju hyfsat nära till hands att bara... surt projektleda mycket mer de närmsta veckorna istället, innan vi: kanske är i fas igen, tills någon av oss: tittar bort en halv sekund, och allt: rubbas en gång till.

Ett par jag känner har delat upp barnen (de har två). De har allt administrativt ansvar för ett barn var (läxor, kalas, föräldramöten, tandläkartider, what have you), och sen byter de barn efter ett år. De säger: Mycket mindre tjafs, mycket tydligare vem som har ansvaret, mycket lättare att släppa de områden man inte ansvarar för just nu, mycket mer rättvist.

Kanske? Eller? Nä?

You tell me.

Lätt är det i alla fall inte.

16 kommentarer:

Katta sa...

Jag köpte en kalender och smällde upp i köket, där vi kan skriva ned allt som vi får information om, peka på när den andre kommer hem och ba: SUG UPP ALL INFO. Pärre tyckte vi skulle göra det i google calendar, men kooooom igeeeeen liksom, google calendar när det finns så många fina papperskalendrar (jag VET att du är med mig i detta).

Helt ärligt är det kanske mest jag som skriver i den, men då har i alla fall jag fått lämna över det som jag inte vill ha allt ansvar för själv.

Ida sa...

Vi kör snabba planeringsmöten varje söndag. Skriver upp vad som händer i veckan och vem som gör vad och vilken mat som ska ätas. Då kan jag släppa allt som inte är mitt huvudansvar. Mkt skönt.

Mimmi Rosell sa...

Jag röstar för väggkalender, snabb planeringsmöte varje söndag OCH en överlämning. Jobbar inom omsorgen och där har vi alltid 15 min vid personalbyte för att göra en överrapporteing om vad som hänt och vad som händer. Mkt bra. Kör det hemna med fast lite mer kaosartat mellan pottbesök, stoj och allt annat.

Caroline sa...

En bekant till en bekant har satt upp googlekalendrar för respektive barn, och som båda föräldrarna delar på (såklart). Alla möten, tandläkartider, fotbollsträningar osv osv för barn 1 i den rosa kalendern, allt för barn 2 i den gula, osv. Digital motsvariget till kolumnbaserad familjekalender. Går ju att ta till en högre nivå också. En familj jag känner har registrerat förnamn.efternamn@gmail.com åt barnen så fort de föddes, lägger man in dem som konton i sin iphone kan man ju föra in anteckningar för resp. barn under deras resp. adress i notes-appen. synkas ju mellan enheter. Mvh singel utan barn.

Anonym sa...

Jag växte upp på 50- och 60-talen och tänker ofta vad mycket enklare det måste ha varit att vara förälder då. (Har inga barn själv.) Kraven på nutidens föräldrar att vara engagerade och deltagande verkar vara enorma! Minns bara att föräldrar deltog i skolavslutningen i första klass - fast inte mina för de jobbade heltid båda två. Läste det Alex Schulman skrev i Expressen om just det och tyckte det var bra. Kraven på barnen verkar också enorma. Vanliga gammaldags barnkalas är tydligen helt ute. Nu ska det vara event även för de riktigt små. Hur orkar ni, hur har ni råd? Orkar ungarna med allt detta? Såg något på FB häromdagen, ungefär så här: om du är en bra förälder unnar du ditt barn att ha tråkigt ibland.
Fast det här var ju inte svar på frågan. Bara en tants funderingar. Undrar förresten hur dagens barn kommer att rådda livet som föräldrar? Pendeln slår ju fram och tillbaka ...
Anslagstavla/kalender i köket låter som ett jättebra förslag.
Ann Margret

Tantaugusta sa...

Vi har allting i Outlook. Allt. Annars går det bara inte.

Sen har vi delat upp barnens diverse åkommor mellan oss så min man tar alltid ena barnets läkarbesök ang magen, jag tar alltid besöken på S:t Eriks etc. Ju äldre de blir desto färre blir tack och lova just dessa aktiviteter.

Lo sa...

Vi har en almanacka i köket, men annars hanterar vi det nog mest genom att prata med varandra... Känns kanske lite omodernt? 😊

Tantaugusta sa...

Men om ni har det på en almanacka i köket, hur kommer ni då ihåg allting som ska ske direkt efter jobbet när ni är på jobbet? Vi ringer ofta under dagtid och stämmer av men om vi inte haft kalendern i telefonen skulle det inte gå. Eller är det så att det är vi som har ett uselt minne? Har en (1!) kompis som gör som ni och jag förstår inte hur hon gör det (hennes man däremot glömmer allt från kökskalendern).

Lisa sa...

Gemensam kalender i telefonen. Varje gång någon lägger till något plingar det till. Lifesaver.

Lo sa...

Jo, vi har kalendrar i mobilen också, men ingen gemensam (försökte ett tag, men det funkade inte så bra), utan var och en skriver in det som är relevant. Och så ringer/smsar vi hela tiden :)

Lisa sa...

Vi har också gemensam kalender (digital) och ringer och sms:ar varann hela tiden. Det funkar så länge båda är på tårna. Försöker ha veckogenomgångar. Kanske ska ha kalender i köket också? Det vore ju om inte annat kul pga ÄLSKAR PAPPERSKALENDRAR!!!

Vet inte om det är så mycket högre krav på dagens barn/föräldrar, Ann Margret? Det där med barnkalasen upplever jag iaf mest som en myt. Här har alla barn helt vanliga två-timmar-springa-runt-hemma-få-fika-kalas. Utan tema och utan dyra grejer. Och när jag växte upp var alla föräldrar med på alla skolavslutningar? Eller ja - inte alla, kanske, men det var jämt föräldrar där. Tycker nästan tiden verkar ha stått still när det kommer till skolavslutningar :)

Tantaugusta sa...

:)

Anonym sa...

Här är det en familjekalender med Pettsson o Findus som gäller. Den sitter i hallen, precis vid telefonen. Och det som inte hamnar där direkt glöms ibland bort. Stora barnet har också en kalender från skolan där alla läxor mm hamnar. Funkar för oss. :)
/Camy

Susanne sa...

Vi har allt digitalt (ungefär som någon ovan beskrev med kalender per barn, en för hela familjen, personliga - jobb o privat etc) men barnen behöver ju in i det här oxå. Så vi har sen något år tillbaka en whiteboard där vi har två veckor - nuvarande och nästa. Har fixat lite egna magneter med saker som är statiska och byter ena veckan på söndagar.
Här kan man se en skymt: http://josjos.se/blog/2016/08/30/fler-farger/
Sen det där med ansvar är ju en annan sak. Att båda har koll (eller kan ha koll) gör ju inte nödvändigtvis att en delar lika. Gillade det där med att ha ansvar för ett barn var :)
Önskar jag tänkt på det när de var yngre för nu jobbar vi (jag?) på att få barnen att själva ta mer ansvar för att inse att de behöver ditten och datten.

Anonym sa...

Vad trevligt att ni har sådana "gammaldags" barnkalas i Gnesta! Tyvärr tror jag det ändå att det är ganska vanligt med dyra kalas med teman och "ute på lokal"- hör bl a av en väninna som har barnbarn. Kanske ett storstadsfenomen? När jag växte upp lekte man ensam eller med sina kamrater. Föräldrarna var aldrig med, har inga minnen av att någon kamrats föräldrar satt med i sandlådan eller deltog på något sätt. Jo, om barnen var pyttesmå lämnades de så klart inte vind för våg. Men är det inte ändå så att nutidens föräldrar är med och leker (somliga tycker det är jättetråkigt ... ) på ett helt annat sätt med barnen? Och känner att de måste göra det trots att ungarna har lekt hela dagen på raster och efter skolan eller på dagis? Trots att de måste fixa mat och tvätt och allt annat i ett hem innan det är läggdags? Det är det jag menar med "krav".
Pappa och jag hade mysiga stunder lite då och då när vi ritade. Han läste så klart också för mig och jag minns hur snopen jag blev när jag upptäckte att jag kunde läsa (det gick av sig själv) och trodde att de där stunderna var över. De "fasades ut" tack och lov! Vi spelade också kort någon gång. Mamma var inte den lekande typen och hann inte heller eftersom hon både jobbade heltid och skulle fixa maten.
Ann Margret

Anna Voltaire sa...

Shit, jag blir helt tom nu. Dela upp barnen administrativt. Vad för tid lever vi i? Vi går också under här av alla möjliga krav, arbete, större barn som kräver andra saker....hus, önskemål om semester osv osv osv till oändligheten känns det som. Och nu, totalt kaos i "verkstaden" på föräldraledigheten och alla tonårsbarn ballar ur för man ber om hjälp. Känns som om jag är i en mittengeneration av att man bar ett barn som inte ställde så mkt krav, det var föräldrarna som styrde och nu är man en slav under barnens förväntningar på en och en massa val som ska göras. fria val....jag önskar mer femårsplaner i mitt liv....utan kommunism....var gick allt fel?